Bernina Express - en reseguide

Min pappa har länge haft en dröm. Att åka alptåget Bernina Express genom de Schweiziska alperna. Har länge tänkt på att vi ska göra det ihop, men aldrig liksom fått till det. Eller skapat tiden och utrymmet, ja ni vet. Men så av olika anledningar som får en att tänka lite extra på att livet inte är för jämt så tog vi tag i det. Äntligen!

En tågresa där resan verkligen är målet. Ingen stress att komma fram Bernina Express är alltså ett tåg som förbinder Tirano i Italien med Chur i Schweiz genom att korsa Engadin-alperna. Under den större delen av turen går tåget längs världsarvet som kallas Rhaetian Railway. Rälsen är smal och lagd i serpentiner, snurrar, genom tunlar och upp och ner för alppass. Det här är inte tågresan man gör för att ta sig från en plats till en annan, den här resan gör man för själva resans skull. Och visst bjöd turen på många wowupplevelser!

Vi hade läst att det skulle vara fullproppat, men såhär i början på september var vädret fantastiskt och inte så mycket folk

Ett lite längre stopp med möjlighet att sträcka på benen, fota och ta en fika Vi flög till Bergamo och tog sen en hyrbil till den lilla italienska byn Colico i norra delen av Comosjön. Jag har varit i italienska- och Schweiziska alperna flera gånger förut men då alltid med löparskorna som den främsta packningen. Den här gången blir det en annan typ av resa, ta in bergen, alpluften, den italienska maten och atmosfären på ett nytt sätt. En resa med pappa som är kock och har lärt mig det mesta om mat och matkultur innebär alltid mycket och god mat. Innan frukosten är uppäten har planen redan gjorts för vilket ställe lunchen ska intas på, och var vi ska handla ingredienserna till kvällens middag som vi tänker äta på vår lilla terass.

Vi hyrde en lägenhet med terass mot havet och bergen för mjöligheten att laga mat själva, något jag alltid uppskattar vid resor. Få gå till den lokala affären eller marknaden och laga det som just det här landet eller byn bjuder på. Jag hade från början siktet inställt på solmogna varma tomater, och lokal ost, så det fick bli huvudnumret i flera rätter.

En enkel pasta pomodoro med nyriven parmesan Pasta salccica på ost och korv från byn Första dagen tog vi en vilodag, med tidigt morgonbad i det spegelblanka vattnet på Comosjön och frukost på terassen. Frukostbuffér på hotell i all ära, det har ärligt aldrig varit min grej. Jag uppskattar så mycket mer att få sitta i lugn och ro, utan bufféspring och gärna med nyinköpt bröd, mogen frukt och hemgjort kaffe. Jag tog en löptur genom byn, spanande in möjliga lunchstopp och fikaställen och avslutade med ett bad till. Vi åt lunch och drack kaffe i den lilla byn, jag jobbade ett par timmar och pappa tror jag tog en liten tupplur.

Badet innan byn vaknar Vi handlade som förutbestämt röda, solvarma tomater på markanden och lagde den enkla men så goda rätten Pasta pomodoro som det så fint heter på Italienska. Pasta med tomatsås helt enkelt. Solvarma tomater och nyriven parmesan från ostbutiken. Intas på balkongen medan solen går ner och vi babblar allt möjligt och såklart förväntningarna inför morgondagens tågtur.

Den stora dagen Äntligen var det då dags. Väckarklockan ringde tidigt, vi skippade morgondoppet, tog en enkel frukost med kaffe och mozzarellasmörgås i det lilla köket, packade in oss i bilen och körde mot starten för tågresan, den italienska staden Tirano, precis intill den Schweiziska gränsen. Köpte nybakade croissanter på det lilla fiket vid stationen och klev på. Vi hade platser långt bak i tåget vilket är fint för då kan man i de långa serpentinsvängarna se tåget framför sig när man tittar ut. Vi rullar i väg.

Långa löpturen i bergen byttes mot lagom långa promenader i byn, med flera fikastopp Colico. Fin, mysig by med mest italienare själva när vi var här Vi har en liten karta med extra fina platser att hålla utkik på längs vägen och i högtalarna berättar man även om dessa platser på både tyska och engelska. Pappa som är född i Tyskland lyssnar till den tyska berättelsen och jag som tyvärr inte har det språket med mig lika bra lyssna till det engelska. Vi njöt till fullt av det fantastiska landskapet utanför, drack kaffe och åt ljumna croissanter. Vi fick sträcka på benen halvvägs och väl framme i Chur hittade vi ett litet lunchställe på torget. Hemvägen var nästan ännu bättre då vi kunde dra ner rutorna och låta vinden susa i håret.

Bernina Express eller regionaltåg? En vanlig fråga som många ställer, och som vi också ställde oss själva när vi skulle boka, var om vi skulle åka själva Bernina Express eller vanligt regionaltåg på den fina sträckan. Bernina Express som benämning används ofta i dagligt tal för alla röda tåg som kör sträckan över Engadin-alperna men är egentligen varumärket för bolagets turisttåg. Detta tåg körs med panoramafönster, har en liten ambulerande servering med kaffe, bubbel, ost-och charkbricka och snacks. Tåget gör ett längre fotostopp när man nästan nått toppen på drygt 2200meter, inkluderar platsreservation och kostar lite mer än regionaltåg.

Hemmafrukost om jag får välja. Pappa också om han blir serverad!

Frukten här är wow Regionaltågen gör betydligt fler stopp på vägen, med den möjligheten att hoppa av, kanske köra ett fikastopp för att sen hoppa på nästa tåg. Fönstren går att öppna vilket båda är skönt när det är varmt och gör alplandskapet än mer närvarande när man får känna vinden susa i håret och höra kornas bjällror utanför.

Hur gjorde vi? Vi tog den klassiska Bernina Express-turen på sträckan Tirano- Chur och valde regionaltåget hem med ett stopp för fika och ett dopp i sjön vid St Moritz. Skulle jag göra det igen skulle vi nog välja regionatåget båda vägarna. Tyckte man såg precis lika bra från de vanliga fönstren och åker man på sommaren som vi gjorde så var det fantastiskt fint att kunna öppna fönstren. Uppskattade även möjligheten att kunna gå av och på lite mer som man ville. Dessutom kostar regionaltågen ungefär hälften jämfört med Bernina Express.

Tips! Skulle jag göra resan igen, skulle jag inte åka hela sträckan t&r på en dag. Jag skulle planera in ett stopp uppe i bergen, med möjlighet till vadring och kanske övernattning. Om du är som jag som får sprätten i benen av dryga åtta timmar på tåg plus bilresan så är det ett tips!

Om du som vi tycker att regionaltåget verkar toppen så köp ett "Saver daypass" Åk fritt hela dagen, hoppa på och av som du vill hela dagen och bra pris, ca 61 CHF. För Bernina Express behöver du lägga till platsbokning kostar ca 26 CHF per person, enkel väg.

Så tacksam att vi fick till denna resan ihop. Glad och varm i hjärtat när jag tittar tillbaka på bilderna och tänker på hur fint vi hade det!

Hojta om du har planer på att göra likande tripp och vill ha tips!

Kram /Caroline